Min yogaguru som introducerade mig till Ashtangan för över 12 år sedan lever tyvärr inte längre. Han var en riktigt bra människa som inspirerade många som kom i hans väg. Som läkare och väldigt kunnig inom Ayurveda (ca 5000 år gammal Indisk läkekonst) kunde och ville han hjälpa många människor. Innan vi träffades hade han just tillfrisknat från en mycket allvarlig variant av Leukemi som i stort sätt ansågs obotlig. Eftersom han pga av sitt yrke hade kontakter fick han möjlighet att få behandling av en kollega i Tyskland som testade en ny alternativ metod. Tack vare den behandlingen överlevde han men gick sen bort några år senare i en väldigt tragisk olycka. Varför överleva något som anses obotligt och senare dö på det sättet? Vissa frågor får vi nog aldrig svar på.
Som vanligt när jag hittar något jag gillar går jag in för det väldigt mycket. Ashtanga, och yoga överhuvudtaget, hade inte börjat praktiseras på några yogastudios i Uppsala då. Därför gick jag upp vid fyra snåret minst en gång i veckan för att ta tåget och hinna till morgonyogan på yogashala på Söder i Stockholm. Sen gjorde jag yoga själv 6 gånger i veckan. Smidigheten ökade snabbt och från att knappt kunnat nudda fingertopparna i marken med raka ben kunde jag ganska snart sätta i hela handflatorna. Jag hängde i med träningen rätt länge, men kom nog av mig lite när han försvann. Så småningom gifte jag mig, fick två barn och det blev mest träning på Sats. Yoga försökte jag göra ibland ackompanjerad av morgonbolibompa och ofta med ett barn på ryggen och en som skulle krypa under mig eftersom det ju blev en tunnel under en av positionerna i solhälsningen. Flödet försvann och praktiserandet avtog.
Sen för ca två år sedan började jag komma igång igen. Segt som tusan ibörjan. Minnet av hur smidigt det gått tidigare kändes väldigt långt bort. Framför allt shockades jag av att ena stortåleden var så stel att jag måste sett ut som en halt hund i solhälsningen. Ibörjan vågade jag inte hoppa bakåt riktigt. Jag är ett big fan av självhjälpshistorier. Folk som blivit av med åkommor, dåliga vanor osv genom att själva eller med hjälp av andra förbättrat sin hälsa med naturliga metoder. En stel tåled låter kanske fjuttigt men den kan begränsa en person en hel del faktiskt. Min är inte helt bra men otroligt mycket bättre sen jag börjat med yogan igen. Helt fantastiskt!
Nu är jag fast för yogan igen. Än så länge har jag harvat på själv hemma, mest på mornarna, med nästan hela första serien i Ashtangan. Allt från 3-6 gånger i veckan, 30-90 min åt gången. Så mycket annat jag hittat i träningsväg numera så mer får jag inte in i träningsschemat. Nästa steg blir dock att ta mig iväg till en studio och få lite hjälp att justera positionerna och finslipa övningarna. Så småningom komma vidare i serien också. Eller hitta en annan typ av yoga kanske. Jag vet inte. Funderingarna har börjar komma så när tid och lust infinner sig blir det nästa steg på yogaresan…
Senaste kommentarerna