En INCI-nörds bekännelse

Jag har väll mina egenheter som de flesta andra. En liten ”skada” jag ådragit mig är att jag inte kan låta bli att läsa innehållsförteckningar på allt möjligt. Det kan vara mat, rengöringsmedel, kläder, leksaker, hudvård (naturligtvis!!) mm, ja allt som har en förteckning helt enkelt.

Dvs jag lever definitivt inte efter övertygelsen att ”det är bättre att inte veta”. Jag vill veta! Jag behöver veta!!

Jag kommer att bli väldigt frustrerad när jag blir äldre och får svårt att läsa de små texterna. Ser ni mig med förstoringsglaset i högsta hugg är det alltså inte prisen jag spanar på i första hand, utan info om vad som skapat det jag håller i min hand.

Vad gör jag med den information jag får av att läsa om produktens innehåll? Ja för det första, väljer jag bort en hel del saker. Jag kan faktiskt surna till på tillverkare som snålar och väljer vanillin i t ex choklad istället för äkta vanilj. Eller te som innehåller syntetiska smakaromer istället för naturliga smakämnen (checka ditt Earl grey nästa gång och se om det verkligen innehåller någon bergamott).

Matvaror är det ganska enkelt att läsa innehållsförteckningar på.  Det kan visserligen behövas en del kunskap om råvaror och tillverkningsprocesser för att kunna göra hälsosamma val. När det kommer till hudvård blir det lite mer avanserat. Innehållsförteckningen på en hudvårdsprodukt kallas ”INCI” och måste enligt lag finnas på alla kosmetikprodukter som säljs inom EU. INCI står för International Nomenclature of Cosmetic Ingredients. Där listas innehållet efter störst först och nedåt (ingredienser under 1 % kan dock listas i den ordning tillverkaren behagar). Det är som sagt inte alltid lätt att tolka INCI, i alla fall för de som inte kan Latin eller är utbildade kemister. Själv är jag varken kemist eller särskilt kunnig i Latinska språket, men genom åren har jag lärt mig en del om vad namnen på dessa ingredienser står för.

Jag har några små knep jag gärna delar med mig av, t ex när det gäller hudvård vill jag att det ska stå på Latin och inte kemteknisktspråk. Det innebär då att ingrediensen har sitt ursprung från växtriket t ex Calendula officinalis (ringblomma) eller djurriket t ex Cera flava (bivax).

Dessutom är det en fördel (både på mat och hudvård) om produkten innehåller så få saker som möjligt. Det är inte fler kockar som gör en sämre soppa utan bra RENa råvaror gör en bra soppa tycker jag.

Strunta i hudvård, smink o dyl som innehåller mineraloljor. Denna olja innehåller trots sitt namn inga mineraler eller vitaminer. Det är en helt död produkt som visserligen (liksom mkt annat) skulle kunna kallas ”naturlig” eftersom den består av dött växtmaterial som under en mycket lång nedbrytningsprocess bildats långt ner under jorden. Vi vet att denna olja har eller kommer att ”peaka” och visst finns det isf bättre användning för den än att smörja din hud med den? Även du som har mycket känslig hud har allt att vinna på att använda bra vegetabiliska oljor istället.  Ett tredje tips från mig är då att lära dig känna igen några av de vanligaste namnen för mineralolja, t ex petrolatum, paraffin, paraffinum liquidum och mineral oil.

Innan jag själv hade skaffat mig kunskapen att kunna göra bedömningen om en hudvårdsprodukt uppfyllde de krav jag eftersökte (enbart naturkosmetiska och helst enbart ekologiska ingredienser) använde jag helt enkelt enbart produkter som jag blivit rekommenderad av källor jag fann tillförlitliga.

Nu vill jag genom REN & Skär vara en sådan källa för dig som liksom jag tror att det faktiskt gör skillnad att välja produkter med omsorg.

För dig som själv vill sätta dig in i vad saker och ting faktiskt innehåller vill jag ge några bra boktips.

Böcker om Hudvård:

-”No more dirty looks” av Siobhan O´Connor & Alexandra Spunt

-Skönhet – Till vilket pris?  av Rita Stiens

Böcker om Mat:

-”Äkta vara” av Mats-Eric Nilsson (plus hans andra böcker också)

Dessa böcker finns på mottagningen om du vill kika i dem.

Det kanske upplevs som om jag blandar ihop mat och hudvård och skriver om allt på en gång. Det stämmer. Det blir så helt enkelt, för att för mig är det ingen stor skillnad mellan mat att äta och mat att vårda huden med (både invändigt och utvändigt). Olivoljan i min hudkräm ska vara av samma kvalité som den jag har i köket (dvs extra virgin).

Visst är den läcker min mascara!

Det betyder för den skull inte att jag skulle börja käka på min mascara om jag blev hungrig, men typ att jag skulle kunna tänka mig äta den om någon erbjöd mig, säg, 1000 kr. Det skulle jag inte göra om jag använde en av de traditionella märkena, då skulle det snarare krävas ca 10 000 kr 😉  .