Ren & Skär friskvård - Massageterapeut i Knivsta
Alla årstider har sin charm och våren är magisk på sitt sätt. Fantastiskt när allt plötsligt blir grönt och solen värmer. Det går så fort! Alla vill ut, uteserveringarna blir fullproppade och mattidningarna fylls av grill och picknick tips. Spirande och inspirerande!
För några år sedan visade min mormor mig en gammal tidningsartikel. Den handlade om en sk klok gumma som bodde ute i skogen och hjälpte folk med diverse åkommor. Gumman visade sig vara min mormors farmor. Jag kände genast att det förklarade ett och annat.
Minns att när jag var kanske runt tio år snappade jag upp tips om bad med granskott och rosenblad från mammas damtidningar och därifrån har det sedan bara eskalerat kan man säga. Jag vet inte hur mycket kunskap om vilda växter min gamla släkting hade, vad jag förstår handlade hennes metoder snarare om att gå ett antal varv runt huset och typ spotta åt rätt håll. Kaffesump och tenn lär också varit inblandat, men oavsett placebo eller inte verkar det ha funkat eftersom hon fick besökare från hela landet och även från grannländerna. Lite häftigt ändå!
Den här årstiden när det verkligen grönskar överallt finns hur mycket vilt och vackert att gå ut och hämta om man vill. Man kan äta det, använda det i hudvård, dekorera med det osv.
Nyligen fick jag tips om ett nyhetsbrev där du prenumererar på info om vilka växter som är på gång och vad de kan användas till. Du kan gå in på www.dagsattplocka.se och registrera dig till att få nyhetsbrevet varje vecka. Jätte bra idé tycker jag.
Det kan vara ren bekvämlighet som gör att jag föredrar att plocka vilda växter framför att odla själv. Har du inte testat så gör det. Kan kännas galet att hacka ner lite maskrosblad bland ruccolan eller mixa i granskott i peston men oj vad bra det är! Nyttigt, gott, miljösmart plus att du måste ta dig ut för och hämta det också. Inte lika enkelt och tydligt som i mataffären dock, det finns ingen app över vilken gång du hittar brödet på, men du får lite fågelkvitter och dessutom om du har lika vild fantasi som jag kanske du kan förnimma närvaron av något skogsväsen bland trädstammar och granar. Oftast inte mer sagolikt än någon fågel som flaxat runt bland löven, men ibland är det kul att inte leta logiska förklaringar på ALLT.
Igår kväll bestämde jag mig att eftersom jag idag hade möjlighet att komma ut mitt på dagen skulle jag ta en sväng i skogen och springa några kilometer. Sen kom natten och jag tror bl a att fullmånen spelade mig ett spratt och gjorde att jag sov riktigt risigt. Kändes som om jag knappt fått en blund när jag ”vaknade”. Seg och trött i huvudet bestämde jag ändå att jag skulle ut och jogga lite. Aldrig att man ångrar sig efteråt och jag blev knappast tröttare av frisk luft och lite puls (tvärtom), bara att anpassa efter dagsformen.
Som många andra 35+ mammor har jag äntligen börjat bli rätt bra kompis med löpningen. Efter att ha brottat ner en hel del motstånd på vägen är det numera ett måste och beroende att få komma ut och springa. Fördelarna med att ta på skorna och ta mig ut väger helt klart över mot att inte göra det.
Motstånden är ju egentligen inte intressanta längre och i efterhand tänker man alltid att ”hur kunde jag tänka/känna så!?” Förut ville jag så gärna komma ut i skogen men hade ett moment 22, jag föreställde mig att det skulle vara lite läskigt att springa själv i skogen och jag ville inte heller springa bland alla hus där alla kunde se mig..haha..
Att vara med på löpträning i grupp var bästa sättet för mig att komma igång. Startade förra våren och blev riktigt biten. Sprang var och varannan dag tills jag fick en skada i ena benet. Visst är vi gjorda för att springa men har man inte riktigt haft den vanan under nästan hela sitt vuxna liv så blev det kanske lite av en chock för muskler, leder och ligament när tjejen skulle envisas med sin nya vana hela tiden. Vad vet jag, eller kanske berodde det på skorna eftersom det startade i foten. Efter väldigt bra naprapathjälp med behandlingar och övningar plus att jag började träna spinning, som faktiskt fungerade som bästa rehabträningen och värkmedicinen, blev jag efter många månader helt bra!
I och med den milda vintern kunde jag börja springa lite igen i december. Tack och lov för spinningen kan jag nu ta det lugnt med löpningen utan att känna att jag försakar konditionsträning. Springer inte särskilt långt och verkligen inte snabbt men är så tacksam att det funkar, inte gör ont och att jag äntligen vågar och tycker att det är skönt och roligt!
På lördag är tanken att jag ska springa mitt första lopp. En 8 km runda som jag strävar efter att se som ett träningspass. Jag vet att jag kommer att få kämpa med ett stort adrenalinpåslag vid starten när alla drar iväg. Hoppas jag kan komma in i mitt tempo och bara njuta av dagen. Sen, vem vet, nästa år känner jag kanske t o m att jag vill förbättra tiden!
Senaste kommentarerna