Archives for februari 2014

Salongen är stängd för semester och öppnar igen den 11:e mars. Webbshopen är öppen.

Det går jättebra att maila (info@renochskar.se) för att boka in behandlingar, räkna dock med lite längre svarstid än vanligt.

Det bär av till USA och San Francisco. Efter några dagar i staden tänker vi oss en road trip mot Grand Canyon bl a. Fyra vuxna och fyra barn, lär bli livat.

Resa-n/or genom livet ter sig ju lite olika. Först reser vi kanske när vi är barn, tonåringar, vuxna, vuxna med barn osv. Medan jag fixat med förberedelser inför kommande resa har jag hunnit tänka tillbaka lite och därför kommer här ett litet axplock av mina personliga reseminnen. Mitt första rese/flyttminne vara när mina föräldrar bestämde sig för att emigrera till USA. I två omgångar bodde vi där, mest i Florida men även en period i Texas. Jag var ca 3-4 år första vändan och 5-6 andra gången. I förskolan sjöng vi nationalsången varje dag förstås och hade någon ritual som involverade E.T (ni vet ”phone home”) men jag minns inte riktigt hur… Mamma har berättat att fröken var bekymrad över att jag åt så dåligt på lunchen och hon trodde  det berodde på att jag ville ha mer liknande mat som de andra barnen, vilket var t ex jelly and peanut butter sandwich, macaroni and cheese, chips osv.

En annan vanlig resa var en bilsemester ner till Spanien. Passande nog på väg genom Frankrike slutade AC:n i vår dåvarande Citroen att fungera. Jag blev fly förbannad på min pappa som tyckte jag skulle prata med bilmekanikerna efter att ha läst EN termin franska.

Ett vildare minne är när jag och min bästis övertalade (fattar inte hur!!) våra föräldrar om att vi skulle cykelcampa på Gotland. Två sextonåringar. Det var hur kul som helst. Sommaren 94 (enda årtalet jag har koll på), när Sverige vann VM-brons i fotboll. En kväll fick vi hjälp att planka in på Munken i Visby och det var häftigaste festen där. G E S var där och uppträdde med ”när vi gräver guld i USA” och Just D var där som var jätte populära då och ja typ ALLA var där…

När jag var 19 åkte jag till USA själv, till Los Angeles. Det var omvälvande för det var då jag verkligen bestämde mig att jag ville jobba med hälsa och friskvård. Förutom det, som var den stora grejen, så minns jag när jag äntligen kommit fram till hotellrummet och var jättetrött efter resan. Drog upp täcket i sängen och såg att det uppenbarligen inte var renbäddat. I fotändan låg ett par gamla gröna kalsonger…suck. Ringde till receptionen och nästan ursäktande bad om att få nya lakan så att JAG kunde bädda om! Hade det hänt idag hade jag nog snarare gått ner med lakanen och kalsongerna och lagt dom på receptionsdisken och krävt rabatt. Hoppas jag iaf.

För två år sedan tog vi med min farmor till Norge där hon vuxit upp. Det var kul och speciellt att få möjlighet att se huset hon bott i som liten, staden och den fantastiska naturen ihop med henne.

Kalifornien är ju ett ekologiskt-mecka så jag lär trivas och förhoppningsvis få lite inspiration. Hemma igen i mitten av mars och då är det nog inte långt kvar tills vi ser vårtecknen här hemma i Sverige. Lovely! <3

För några dagar sedan var jag hos frisören. De senaste 5-6 åren har jag gått till ekologiska frisörer och de två senaste till Theresa Fridell på Grön Hårizånt i Hågaby. Det sköna med att ha några år på nacken är att man blir lite mer till freds med det mesta som i mitt fall med hårfärg och hårlängd. Senaste åren har jag inte gjort någon färgning alls på mitt hår utan vant mig vid att bli hyfsat blont på sommaren men nu i februari är nog den tuffaste hårperioden då färgen mest matchar den smutsiga snön vid väggrenen, blä!

Det går dock att göra fina färger även om man vill hålla sig till ekologisk hårvård. Det finns rena växtfärger och naturkosmetiska märken som säljer toningar och färger. För att ljusa upp ett hår behövs dock väteperoxid vilket går att få gjort med godkända naturkosmetiska märken, det är upp till var och en hur hard core man vill vara.

Jag får ibland förfrågningar om jag gör färgningar av ögonfransar och bryn. Det har jag för tillfället valt att inte göra eftersom det inte finns någon naturkosmetisk variant. Det finns däremot superbra ekologiska mascaror och ögonbrynspennor.

Jag är jättenöjd med att gå till Theresa och hon har alltid bra idéer om vad som funkar med hårets kvalite och fall mm. Jag ber alltid om att behålla så mkt som möjligt av längden på håret men börjar inse att jag aldrig kommer få något Rapunzel hår som jag kan släppa ner till min hjälte om jag någon gång skulle bli inspärrad i ett högt torn. Ser att jag tenderar att låta lite bitter i det här inlägget (kanske inte övertygat mig själv helt och hållet ännu).

Superskön hårbottenmassage gör hon också med olja så håret blir glansigt och fint. Sen kan man passa på att handla hos Tantens gröna skafferi som ligger vägg i vägg med frisörsalongen också.

Har ”blonds more fun”? Jag vet inte om det hänger på håret men visst påverkas vi av årstiderna och framförallt värmen och ljuset så i mitt fall finns det kanske ett korn av sanning i det uttrycket. Hoppas att kommande sommar har lika mycket solsken som förra. Det går kanske inte att leva på solsken (någon säger säkert emot) men det går att få en hyfsad blondering i allafall!

Att bry sig om sitt eget välmående och hälsa, att prioritera och ”ta” tid för egen träning är en bra investering, det håller nog de flesta med om. Även om jag också vet att det är superbra och i stort sätt ett måste för mig har jag ibland fått ett sting av dåligt samvete. Va, varför då!? Jo ibland känns det lite ego. Jag prioriterar att lägga pengar på bra mat och jag ser till att ta/få tid att träna. Även om uppfattningen att detta är viktigt delas av de runt omkring mig är det ändå jag (troligen pga mitt intresse och jobb) som pushar på och tycker detta är extra viktigt. Det är även jag som har lättast att leva med och acceptera de avkall på andra saker som dessa prioriteringar medför.

Jag ska erkänna en sak och det är att mitt jobb med hudvård även är en förtäckning av många andra saker som engagerar mig. Det är hälsa/friskvård, mat/näring, miljö/ekologi och säkert något mer…

Just miljö och ekologi är ett område som jag känner mer och mer för. Det känns stort och ibland väldigt övermäktigt. Kanske i samband med detta blev känslan av att varför bryr jag mig så mycket om mig själv när männskligheten sabbar för oss själva genom att inte ta ansvar och leva med naturen istället för att rubba de naturliga ekologiska systemen.

Fast jag inser eller anser att för att engagera och bry sig om det stora är det faktiskt en förutsättning att först ta ansvar och bry sig om den miljön och hälsan i och runtomkring oss i vår alldeleles egna närhet. Om jag bryr mig om vad det jag stoppar i mig gör med min egen hälsa tror jag även att medvetenheten ökar om vad maten gör med miljön och hälsan hos de som producerat maten och med naturen och livet som påverkas i anslutnig av framställningen. Att starta med sig själv är nästan en förutsättning. Det kan kännas ego att man vid en nödsituation på ett flygplan först ska sätta på sig själv syremasken innan du hjälper någon annan. Men hur hjälper du någon annan om du själv ligger avsvimmad i mellangången på planet?

Hur motiverar och inspirerar du dina barn om du enbart lägger tid på deras träning och kör runt dem och hejar på om du sedan inte hinner eller orkar åka iväg och träna något själv? Vilken uppfattnig om träning får de då? Att motion är något man gör som ung och sen lägger av med efter 30? Varför tränar/idrottar man? För att bli proffs och tjäna pengar? Ja det vore ju kul, men största vinsten är om de kan inse att fysisk aktivitet är en förutsättning för att öka chansen att må bra och få vara frisk.

Spring och gå runt i skogen och känn hur bra det känns. Testa att fråga skogen hur den mår och hur du kan ge något tillbaka. Give and take, ego ger eko…