I förra blogginlägget skrev jag om maskrosor och att de är väldigt nyttiga att äta osv. Som jag anade har jag fått en hel del respons på det, några som blivit förvånade och tycker det är intressant men förstås också de som inte kan låta bli att ge gliringar om att jag käkar ogräs 🙂 .
Senast jag var på Kajsa Varg i Stockholm sålde de kirskål och nässlor i grönsaksdisken, så även om det är nördigt så är det visst trendigt också 😉
På tal om maskrosor så läste jag en intressant artikel för ett tag sedan. Den handlade om en kvinna från Kina som arbetade med kinesiskmedicin. Hon var väldigt förvånad över att vi hade så mycket orörda maskrosor överallt. I Kina hade de varit plockade för länge sen pga dess hälsosamma effekter. I mina örtteer brukar jag ofta blanda torkad maskros ihop med t ex vallört och nässla.
Nu när det är så grönt och skönt ute kan jag inte låta bli att skriva mer om vilda växter. Jag förundras över att vi vet så lite om det vi har i naturen. Det är väldigt mycket kunskap som gått förlorad efter att den västerlänska skolmedicinen blivit totaldominerande i Sverige. Synd att vi inte bevarat det komplementära, just som ett komplement likt Tyskland t ex. Jag minns inte att vi i skolan fick lära oss särskilt mycket om olika växter förutom möjligen vad de hette och det var i mitt fall inte tillräckligt intressant för att det skulle fastna i minnet. Vilket jag nu tycker är väldigt synd.
Nu, idag måste jag sätta fart och sortera papper, men ett kortfattat litet tips: Daggkåpa, den sagolikt vackra växten. Den kallas även för ”kvinnoört” och kan vara en hjälpare både vid fysiska och emotionella obalanser. På huden verkar den sammandragande och föryngrande. Koka ett te på den och använd som ett ansiktsvatten med uppstramande effekt. Håller ca 3 dagar i kylskåp.
Achemilla vulgaris
Senaste kommentarerna